Vad är sakral och profan musik
Medeltidens musik är en epok i musikhistorien som inträffade något senare cirka talet till talet än den övriga kulturella medeltiden. Viktiga händelser var uppkomsten av flerstämmighet i sången, t. För sångens del var språket nästan uteslutande latin. Viktiga influenser kom från judendomen , Orienten och Bysantinska riket , vilket uppblandades med germansk kultur i och med Karl den stores erövringar.
Musiken blev under denna tid mer komplicerad med avseende på rytmik och harmoni. Man kan ganska distinkt dela upp medeltidens musik i profan världslig och sakral musik kyrklig. I den profana kulturen var ballader ett viktigt inslag, och vandrande trubadurer var vanligt förekommande. Den sakrala musiken var kyrkans musik och spelades i katedralerna och kyrkorna, medan folkets musik med texter, ofta om kärlek och andra vardagliga ting, var det som spelades av trubadurer och spelmän på gator, marknader och vid festliga tillfällen.
Sångordlista: Sakral musik
Under medeltiden var det mycket vanligt förekommande att kyrkan kopierade populära profana musikstycken och satte en sakral text till dem. Medeltidens tonkonst var framförallt kyrkans musik, den gregorianska sången bevarades genom notskrift, lärdes ut i kyrkans skolor och diskuterades i läroböcker. Utanför kyrkan fanns få människor som kunde läsa noter, och bortsett från den aristokratiska och välutbildade eliten, så skrevs den sekulära musiken sällan ned.
Den musik som fortfarande finns bevarad, består till stor del av flera hundra monofona sånger, många dikter som sjöngs till melodier som man inte längre känner till, lite dansmusik, beskrivningar av musiklivet, bilder av musiker samt en del bevarade instrument. Från detta kan man dra slutsatser om hur musik spelades och användes. Troubadourerna var poet-kompositörer i Occitanien södra delen av nuvarande Frankrike och deras modersmål var occitanska.
Deras nordfranska motsvarighet heter trouvère , vilka talade fornfranska. De första beläggen för denna typ av skaldekonst är från slutet av talet.
De båda trubadurslagen var verksamma vid franska hov och slott, där de ofta var fast anställda. Vissa var adelsmän själva till exempel Guillame IX och Beatritz de Dia , medan andra var barn till slottens betjänter. Många kom från familjer med traditioner i handel, handhantverk eller jonglering. De sjöng oftast om kärlek.
Musikgenrer - CreateLife
Melodierna var strofiska, det vill säga att varje strof fick samma melodi. Omfånget på melodierna var litet, det översteg sällan en nona. De flesta sångerna kan modusbestämmas , men de komponerades inte utifrån det systemet - vissa sånger kan inte alls härledas till något modus. Musikpjäser skrevs kring narrativa pastoralsånger. Trubadurerna hade stort inflytande på övriga Europa, där man utvecklade egna varianter på sitt språk.
Renässansen – polyfoni och Palestrina - Komponera.se - egen musik
Man sjöng ofta om kärlek och religion. England var efter den Normanska invasionen år fransktalande, åtminstone bland kungahusen och adeln. Kung Rikard I Lejonhjärta var själv en trubadur och skrev och sjöng på franska. Det finns få sånger från den gamla engelskan kvar, på grund av att det nästan uteslutande var den religiösa, ekonomiska och intellektuella överklassen som var intresserade av att behålla sin musik skriftligt.
I Tyskland fanns under —talen adliga poet-musiker så kallade Minnesångare. Dessa sjöng också om kärlek, men ur ett mer religiöst synsätt än de franska och engelska trubadurerna. Rytmen var sällan nerskriven, vilket leder till samma problem för nutida tolkare som mycket annan tidig medeltidsmusik. En ny genre föds också i Tyskland, korstågssången, som skrevs till ära av de som återvände från korstågen.
Från Italien finns några dussin sakrala monofona sånger bevarade. Dessa komponerades snarare i städerna än i hoven och användes i religiösa sammanträden vid sidan av kyrkobesöken, där människor samlades för bön och allmän gemenskap. Traditionen fortsatte i flera sekel, och från sent tal började sångerna bli polyfona flerstämmiga.