Hus stenåldern i sten
De äldsta spåren av mänsklig bosättning i det nuvarande Sverige är från ca 11 f. Kr och har påträffats vid Finjasjön i Skåne. Inlandsisen hade då börjat dra sig tillbaka norrut, och landförbindelser fanns med kontinenten både i söder och i väster fram till ca 8 f. Längs dessa vägar vandrade villebråd in, och människor följde efter. Från Finland och från den norska Atlantkusten kom något senare människor även till norra Sverige ca 7 år f.
Bondestenålder – Linköpings historia
När landförbindelsen till kontinenten översvämmades av havet var klimatet i Norden mycket varmare än idag. Lövskogar bredde ut sig, vindruvor växte vilt och kärrsköldpaddor simmade i åar och vattendrag. I tusentals år, huvuddelen av den tid som människor funnits i Sverige, vandrade små släktbaserade grupper omkring i detta landskap som jägare, fiskare och samlare. I de fiskrika kustområdena i söder uppstod från ca f.
Kr även mer permanenta bosättningar. Våra spår efter jägarstenålderns människor består främst av deras jakt- och fiskeredskap och deras enkla gravar.
Äldre stenålder
De döda har placerats sittande i gropar, ibland försedda med föremål att använda i nästa liv. Efter f. Kr började så en livsstil byggd på jordbruk och boskapsskötsel att tränga in söderifrån. Jordbruket bedrevs i form av svedjebruk, vilket innebar att människorna med jämna mellanrum måste flytta när de avbrända odlingsytorna blivit utarmade. Utsäde och livsmedel kunde nu lagras i keramikkärl samtidigt som nya husdjur ko, får och gris ökade proteintillskottet i kosten väsentligt.
Uppförandet av monumentala stengravar dösar och gånggrifter, senare hällkistor vittnar om nya religiösa föreställningar. Kontakterna med omvärlden var uppenbarligen betydande. Medan Norrland hade förbindelser med Finland och Sibirien dominerades södra Sverige från ca 2 f. Kr av den kontinentala "stridsyxekulturen". Redan under talet f. Kr importerades stora mängder koppar utifrån.
I förening med tenn kunde kopparen förvandlas till härdigare brons, och från ca f. Det dröjde dock flera hundra år innan tillverkningen spridit sig utanför södra Skandinavien och brons blivit en vardagsvara. Andra nymodigheter som slog igenom under bronsåldern var ridkonsten, konsten att göra yllekläder samt seden att bränna de döda.
Hällristningar från perioden berättar om skepp och ceremonivagnar, om solkult och fruktbarhetsriter. De väldiga gravrösen som rests över mäktiga män vittnar också om ett hierarkiskt socialt rangordnat samhälle. Omkring f. Kr nådde bronsåldern sitt slut. Klimatet blev kallare och fuktigare, granskog och sumpmark bredde ut sig.
Hövdingarnas och stormännens gravhögar med rika fynd försvann. Istället tycks ett jämförelsevis jämlikt samhälle baserat på familjejordbruk ha uppstått. När vapen och redskap tillverkades av järn var det förmodligen lättare för bönderna att bevara sin självständighet gentemot mäktiga hövdingar, eftersom järnmalm kunde utvinnas överallt ur sjöar och myrar.
Äldre stenålder – jägare, samlare och fiskare
Under den romerska järnåldern e. Kr , då handeln och kontakterna med romarriket i söder på ett genomgripande sätt påverkade hela den germanska världen, verkar dock hövdingarna ha återvänt. Återigen begravdes vissa döda under storstilade former, ibland utan att brännas.