Allmänning medeltiden
Vellinge by i södra Skåne år Källa: Lantmäteriet. Många av oss har säkerligen träffat på släktingar som bott på en allmänning. Men vad är egentligen en allmänning? Vi tänkte berätta lite om hur dessa marker uppkom en gång i tiden och hur de fungerade. Under de första århundradena efter Kristus så var vårt svenska samhälle inte alls organiserat som en modern nation. Olika släktklaner och andra mer löst sammansatta grupper av människor hävdade ett jordområde som så småningom kom att bli till ett härad.
Denna jorduppdelning skedde sannolikt kontinuerligt under ett längre tidsspann på och talen. Inom varje härad så delade man i sin tur upp sin mark mellan de byar som fanns. Dessa marker kom därför att kallas allmänningar , eller mer exakt häradsallmänningar. Allteftersom samhället blev mer organiserat och centraliserat så lagstiftade man även kring allmänningarna, bland annat i landskapslagarna från medeltiden där begreppet tas upp.
Allmänningar i Sverige
Det uppkom också flera olika typer av allmänningar med avseende på hur ägorna var uppdelade. Häradsallmänningarna var fortsatt de största till ytan. Sockenallmänningar var socknens gemensamma mark där det under talet ofta fanns ett större antal torp. Ett tydligt exempel finns i Vreta Klosters socken strax utanför Linköping i Östergötland.
Här fanns Södra Sockenmarken och Norra Sockenmarken , två sockenallmänningar med många stugor och torp av olika slag där socknens byar var delägare.
En del av detta större markområde kom att bli en del den moderna tätorten Ljungsbro. Det är viktigt att komma ihåg att inte hela häradets eller socknens befolkning kunde dra nytta av allmänningarna. Ägde man ingen egen mark så hade man heller ingen andel i allmänningen. Hur stor del man ägde var knutet till skattetalet eller mantalet som fastställts vid skattläggningar utifrån gårdens potential att försörja ägaren.
Än idag fördelas faktiskt allmänningarna efter samma princip. Idag finns främst häradsallmänningar och kronoparker statliga allmänningar kvar i landet men ett fåtal sockenallmänningar existerar fortfarande.
Vad är allmänningar?
Under flera hundra år pågick en ständig maktkamp mellan kungen och de gamla klanerna eller ätterna. Ett sätt att minska de lokala makthavarnas inflytande var att inkräkta på deras mark och därigenom också deras intäkter. Som ett led i detta gjorde kungen under medeltiden anspråk på en tredjedel av de gamla härads- och landsallmänningarna samt större delen av den obrukade marken i Norrland.
Under senare delen av talet hävdade kronan det vill säga staten att den hade full äganderätt till samtliga allmänningar i landet.
Medeltid – när, var, hur?
Det var därför inte förrän på talet som böndernas äganderätt till häradsallmänningarna fastställdes i lag. Häradsallmänningarna reducerades därefter högst betydligt och försvann i många härader helt och hållet. Det är i mångt och mycket tack vare — eller på grund av — Gustav Vasa som staten än idag är en så stor jordägare i norra Sverige. Man såg därför över alla möjligheter som stod till buds att öka intäkterna till kronan.
Som ett led i detta arbete lät man under slutet av århundradet fastställa de exakta gränserna mellan de enskilda gårdarnas och byarnas skog och den skog som tillföll kronan. Härigenom uppkom kronoallmänningar vilka under talet omvandlades till de så kallade kronoparkerna. Framför allt i de nordligare delarna av landet fanns här ett stort antal kronotorpare långt in på talet vilka i praktiken var statliga skogsarbetare.
År kom en ny skogsordning i Sverige och synen på allmänningarna förändrades på nytt. Nu fick de inte längre delas upp och säljas. Försäljning av timmer kunde dock först ske efter gemensamt beslut.