Landskapsblomma västernorrland
Knubbsäl Phoca vitulina är en art i familjen öronlösa sälar som förekommer huvudsakligen i norra Atlanten , norra delen av Stilla havet och Nordsjön. Den lever även vid Sveriges kustlinjer vid västkusten och i södra Östersjön. Sälen är i jämförelse med andra öronlösa sälar liten och slank och har ett klotformigt huvud. Ett tydligt kännetecken är de V-formade näsborrarna.
Pälsen är oftast svart med vita fläckar men kan även vara ljusgrå eller brungrå med mörka fläckar, men uppvisar geografiska variationer. Den har en "uppåtnäsa" i profil. Knubbsälen simmar väldigt bra och kan dyka ner till meters djup och stanna under vattnet i 30 minuter men vanligen stannar den bara 5 till 10 minuter under vattenytan. Pulsslaget minskar till omkring 20 slag per minut vid långvariga dykningar i motsats till slag normalt.
Landskapsblommor - Wikiwand
Knubbsälar föredrar skyddade sandbankar och skärgårdar. Individerna stannar vanligen i samma region. Ungdjur som just lämnade sin moder kan däremot utföra upp till km långa vandringar. Knubbsälen simmar ibland uppför vattendrag och några populationer blev på så vis boende i insjöar, till exempel i Skottland. Parningen sker i vattnet.
Landskapsblommor i Sverige
Flera hannar provar samtidigt att komma på honans rygg. I början motsätter sig honan och biter mot hannarna eller tar till flykten. Till slut är bara en hanne kvar som biter i honans nacke för att lugna henne. Själva parningsakten varar i cirka tre minuter. Hos knubbsälar finns inga monogama relationer och hanar etablerar och försvarar inte heller en grupp med honor, som andra sälar.
Efter cirka 11 månaders dräktighet föder honan en enda unge. Kuten väger vid födseln cirka nip kilo och är omkring 85 centimeter lång. Honor blir efter tre—fem år könsmogna och hannar efter cirka sex år. Knubbsälar blir ibland 30 till 35 år gamla.
Landskapsblommor – Wikipedia
Hannar blir därför sällan äldre än 25 år. Vuxna knubbsälar äter nästan bara fisk men ungarna tar även kräftdjur och blötdjur. De jagar enskilt och inte i grupp. En studie utförd i Skagerrak och Kattegatt konstaterades 20 olika arter av bytesfisk som dominerades av de tre familjerna torskfiskar , plattfiskar och olika arter av sill. En undersökning från i Skagerrak visade på 31 arter av bytesfisk, där sill , torsk , blåvitling , vitling , vitlinglyra och bergtunga utgjorde huvuddelen av kosten.
Ångermanland - Wikipedia
Det är svårt att avgöra den dagliga förbrukningen hos vilt levande sälar. Tillgängliga data är från studier av fångna djur som hålls på en aktivitetsnivå som liknar den som förekommer i deras naturliga miljö. En studie i sydvästra Nordsjön , baserad på delvis smälta otoliter från knubbsälens bytesdjur, visade att av de bytesfiskar som är av stor betydelse för knubbsälen förekommer flera småarter.
Exempelvis smörbult som blir cirka 10 centimeter, skäggtorsk , sandskädda , sjökock , simpor och de vanliga arterna av tobis är alla oftast mindre än 25 centimeter i längd, även om äldre exemplar och den större arten tobiskung ibland blir större. Majoriteten av tobisfiskarna uppskattades till mellan 8 och 24 cm långa men ett mindre antal som påträffades uppskattades vara upp till 32 cm.
För närvarande är 5 underarter godkända: [ 12 ]. Människan jagade knubbsälen redan under forntiden — dels för köttet, dels för pälsen och tran. Först på talet infördes skyddsåtgärder för djuret.