Fläta man frieser
Frieser: fakta og information om racen
Frieserhäst , även kallad frisisk häst är en hästras av varmblodstyp som ursprungligen kommer från Nederländerna där den utvecklats i över år. Den har en mankhöjd på — centimeter idealhöjden är — centimeter och är alltid svart , utan några vita tecken. Ett kännetecken är även rasens kraftiga man och svans med tjockt tagel som ofta vågar sig, samt kraftigt hovskägg på benen.
Idag pratar man även om den gamla typen gentemot den moderna typen. Den gamla typen var en kraftigare, mer kortbent typ av Frieser, som främst användes till jordbruk, och som avlades under talet och början av talet, medan den moderna typen är långbent och smäckrare. Rasen har fått sitt namn efter Friesland som ligger i norra Nederländerna.
Frieser - Se om det er den rigtige hest for dig
Frieserhästen används för både ridning och körning samt även i cirkusmanegen då hästarna är lättlärda med fina rörelser. Friesern är idag en mycket populär ras på grund av sitt speciella utseende och sitt stabila lynne, för att den är lättlärd och för sina höga och fina rörelser. Trots att Frieserhästen är populär är efterfrågan på rasen högre än det antalet hästar som avlas varje år.
Idag finns cirka 60 Frieserhästar, varav enbart 80 är godkända avelshingstar. Unghingstarna får även genomgå hårda tester som pågår i hela 70 dagar, och enbart en promille av hingstarna blir godkända av rasföreningen. Idag finns även två andra typer av Frieserhäst, den frisiska sporthästen som är en mer atletisk typ baserad på korsningar med fullblodshästar eller Morganhästar.
Det finns även en speciell avdelning för korsningar med arabiska fullblod, så kallade Arabo-Frieser.
Friesian horse - Wikipedia
Frieserhästen har utvecklats i Friesland i Nederländerna i över 2 år med sina rötter i den primitiva Skogshästen , en kraftig häst som levt i skogarna i Skandinavien och norra Europa sedan istiden. Friesern räknas idag som en av världens äldsta kallblodsraser. Den romerska historieskrivaren Tacitus 55— e Kr beskrev den frisiska hästen som en hästras med urgamla anor och dess värde som stark men lätt arbetshäst.
Men Tacitus beskrev även rasen som ovanligt ful. Under medeltiden blev Friesland känt för sin avel av friesern som då var en stor och tung stridshäst som kunde bära upp en riddare med full utrustning under strid. Under cirka 1 år utvecklade man frieserhästen för att den skulle få vackrare drag då den användes av både frisiska och tyska korsriddare.
Rasen förbättrades ytterligare under korstågen med inblandningen av de ökenhästar man tog som krigsbyte, då bland annat arabiska fullblod. Frieserhästen behöll dock fortfarande sina karaktäristiska drag även om det arabiska inflytandet än idag kan synas i hästens huvud och främst då nosryggen. Frieserhästarna kunde under den här tiden även finnas i många olika färger och inte bara svart.
Blod från de berömda spanska hästarna blandades in i frieserhästen under frihetskriget — då Spanien ockuperade Nederländerna. Under denna tid var de spanska hästarna mycket populära och användes till att utveckla en lång rad hästraser. De spanska hästarna skickades även över till den amerikanska kontinenten som höll på att koloniseras av de spanska conquistadorerna.
Det var även vanligt att adeln och hoven i Europa korsades sina inhemska hästar med spanskt blod för att förädla sina egna hästar. Karl X Gustav lät kring mitten av talet importera ett tiotal hingstar av friesertyp till Ottenby kungsgård på Öland , i syfte att förbättra den svenska kavallerihästen. Under det åttioåriga kriget mellan Nederländerna och Spanien, förde spanjorerna med sig andalusiska hingstar som korsades med de friesiska stona.
Flera berömda stuterier och furstehov hade Frieserhästar som paradhästar och för representation. Frieserhästarna beskrevs ofta vid den här tiden som "dansande" hästar på grund av sina speciella travrörelser med höga knälyft. Friesern användes dock fortfarande även som jordbrukshäst och körhäst då rasen i genomsnitt var mycket mindre än de flesta andra länders stridshästar.
Redan år dokumenterades försäljning av de frisiska hästarna, då på en marknad i staden Münster i Nordrhein-Westfalen , Tyskland. Frieserhästar skeppades även till England. Men den största spridningen av hästarna kom under koloniseringen av Amerika under talet. Mellan och hette New York istället New Amsterdam och det har dokumenterats att många frieserhästar fördes hit till detta område så tidigt som av Ostindiska kompaniet [ förtydliga ].
Frieserhästarna användes senare i aveln av bland annat morganhästen.