Opera av mozart
Titus mildhet italienska: La clemenza di Tito , K. Libretto av Caterino Mazzolà efter en pjäs av Pietro Metastasio. Titus är en av de sista utlöparna av barockens opera seria -tradition. Genren representerade under barocken den sista europeiska stilriktningen i universell anda före nationalstaternas epok. I slutet av talet hamnade opera seria i klassicismens blickfång.
Det var inte en tillfällighet att Titus jämsides med Trollflöjten kom att bli Mozarts mest spelade och uppskattade sceniska verk under talets båda första decennier. Barockhovens festivitas och Napoleonepokens upphöjda klassicism var inte varandra främmande. Operan skrevs för kröningsfestligheterna i Prag efter att Wiens hovkompositör Antonio Salieri tackat nej till uppdraget.
När Mozart fick uppdraget arbetade han redan på både Trollflöjten och sitt Requiem. Chansen att skriva en kröningsopera för den nye kejsar Leopold II kunde han dock inte låta gå ur händerna. Ämnet var givet på förhand. De böhmiska ständerna hade bestämt sig för Metastasios stela gamla text om den milde, gode kejsaren, vilket skulle uppfattas som en antydan om vad böhmarna förväntade sig av sin nye monark.
Mozart hade endast lite drygt två månader från det han fick beställningen i mitten av juli tills den uruppfördes på Nationalteatern i Prag kröningsdagen den 6 september Fastän det har sagts att han skrev hela operan på 18 dagar och började först då han satte sig i diligensen till Prag den 25 augusti, måste man anta att han var färdig med en del av musiken medan han diskuterade bearbetningen av librettot med Mazzolà, som vistades i Wien.
Under alla förhållanden kände han den sångare som skulle sjunga titelpartiet då denne hade varit den förste don Ottavio i Don Juan Mozart behövde alltså inte först lära känna honom, vilket var kutym.
Mozart’s Ave Verum Corpus – K.618
Recitativen tycks han av tidsnöd ha överlåtit på sin elev Franz Süßmayr som var med på färden. Kröningsoperan fick inte samma entusiastiska mottagande som Figaros bröllop och Don Juan hade fått i Prag och kejsarinnan gick så långt som till att kalla den för "något tyskt skräp", men efter några föreställningar blev den mer uppskattad. Den har dock aldrig riktigt vunnit stabilt fotfäste på operascenerna, förmodligen därför att den var en anakronism redan på den tiden.
Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 23 juni Pietro Metastasio upphöjde librettokonsten till det franskklassicistiska dramats nivå och lät den också präglas av dettas rationalism. Det faktum att Titus skrevs efter fransk förebild efter skådespelen Berenice av Racine och Cinna av Pierre Corneille är lika typiska för opera seria som att librettots första tonsättning, Tito e Berenice , av Antonio Caldara skedde med anledning av en kröning av Karl VI.
Raden av tonsättningar fortsätter ända fram till , alltså in i en epok som redan behärskades av den stora operan grand opéra. Titus är ett idealiskt libretto för en kröning, eftersom den handlar om en romersk kejsare som redan under sin livstid glorifierades som "mänsklighetens välgörare". Parabelns tema är dock inte härskaren själv, utan dygden av att visa nåd, vilket redan framgår av titeln.
Metastasios höviska barockvärld framstår idag som ljusår från Mozart.
Mozart Operas: 10 Of The Best
Men Mozart hade under hela sitt liv en förkärlek för dennes libretton. Från Metastasio stammar texterna till sådana hovstycken som Il sogno di Scipione serenata drammatica azione teatrale, , Scipios dröm , Il re pastore serenata, , Herdekungen samt Betulia liberata azione sacra, Librettistkungens texter gick dessutom inte att undvika om Mozart ville behaga sina sångare med konsertarior.
Under sina Italienresor, i Mannheim och i Wien tonsatte han sammanlagt 20 av Metastasios ariatexter. Textvalet kan kallas lyckligt eftersom den gode romerske kejsaren Titus e. Kr var väl lämpad att representera den samtida österrikiske kejsaren.
Six of the best Mozart operas - Classical Music
I bearbetningen lades betoningen inte bara på dygden av storsinthet, utan i ännu högre grad på den av att vilja ge avkall. Titus avsäger sig sina nedärvda rättigheter, i valet av brud följer han inte sitt hjärtas bud om det går emot statsintressen, och han återkallar dödsdomen. Eftersom han accepterar hjärtats prioritet hos andra, tar han inte heller på sig den traditionelle härskarens gudomliga attribut.