Nordsjö lågstadieskola helsingfors
Helsingfors stads svenska skolor får fler specialklasser nästa år
Helsingfors finska : Helsinki , finska: [ˈhelsiŋki] lyssna ; finlandssvenskt uttal: [helsiŋˈforːs] lyssna är Finlands huvudstad och största stad samt landets kulturella, mediala, ekonomiska och politiska centrum. Den är belägen i landskapet Nyland och ligger vid Finska viken. Helsingfors bildar huvudstadsregionen med grannstäderna Esbo , Grankulla och Vanda , som tillsammans har över 1,1 miljoner invånare.
Namnet Helsingfors kommer från namnet på socknen Helsinge och Helsingån nuvarande Vanda å vid vars sista fors före havet staden grundades. Enligt en uppfattning från talet skulle nybyggare från Hälsingland ha bosatt sig vid Finska viken på talet och de skulle ha kallat ån för Helsingå. Samma namnled återfinns i Hälsingland och Helsingborg som båda har anknytning till ett smalare havsområde.
Då staden grundades vid mynningen av Helsingån fick den namnet Helsinge fors. Forsen är numera känd under namnet Gammelstadsforsen. Bland invånarna var staden känd som Helsinge eller Helsing , vilket givit upphov till det finska namnet Helsinki.
Helsingfors stads svenska skolor får fler specialklasser nästa år
På slang talar man om Stadi , vilket kommer från det svenska ordet stad. Speciellt utanför Helsingfors kallas staden för Hesa. På nordsamiska heter Helsingfors Helsset. Helsingfors förkortas ofta H:fors, medan Helsinki förkortas Hki. När Helsingfors blev Finlands huvudstad , föreslogs att staden skulle byta namn till Alexandria, efter tsar Alexander I av Ryssland , men förslaget förföll.
Helsingfors grundades den 12 juni av Gustav Vasa , [ 14 ] för att fungera som en rival till hansestaden Reval dagens Tallinn. Staden grundades i dåvarande Helsinge socken vid en fors nära utloppet av Vanda å längst in i Gammelstadsviken.
Borgare från Borgå , Ekenäs , Raumo och Ulvsby beordrades att flytta till den nygrundade staden. Staden växte dock inte i önskad takt och kungens order ändrade inte på handelstraditioner och -rutter etablerade sedan medeltiden. Sverige erövrade norra Estland och Reval år , vilket ytterligare minskade Helsingfors betydelse. Eftersom Gammelstadsviken var grund och stora segelfartyg hade svårt att lägga till planerade man redan i ett tidigt skede att flytta staden närmare öppna havet.
Till en början planerade man att bygga upp Helsingfors i Sandhamn eller i Sörnäs. År beordrade generalguvernör Per Brahe staden att flytta till Estnässkatan mellan Södernäs och Helsingenäs. Området är idag känt som Kronohagen. Den gamla staden lämnades öde efter flytten. Ryska kejsardömets allt större makt och grundandet av staden Sankt Petersburg år påverkade märkbart Helsingfors.
År brände den ryska armén staden och till slut belägrade de ryska trupperna Helsingfors — Staden utvecklades inte efter kriget. Efter att Sverige förlorat Fredrikshamns fästning i Hattarnas krig — till Ryssland började man bygga en ny stor sjöfästning utanför Helsingfors. Planerna för Sveaborg lades av greve Augustin Ehrensvärd. Byggnadsarbetet ökade stadens invånarantal kraftigt och flera tegelbruk och herrgårdar grundades kring staden.
Ryssarna erövrade Helsingfors och en brand förstörde stora delar av staden. Våren kapitulerade Sveaborg och Finland blev en del av Ryssland efter freden i Fredrikshamn.
Ungdomsgården Rastis
Tsar Alexander I beslöt år att Helsingfors, då med 4 invånare, skulle vara huvudstad i storfurstendömet Finland. Han ville fjärma Finland från Sverige och grundade därför inte huvudstaden i Finlands största stad på den tiden, Åbo. Den tyska arkitekten Carl Ludvig Engel valdes att planera ett nytt Helsingfors efter branden, i en stil värdig en rysk administrationsstad. Stadsplanen gjorde upp av helsingforsaren Johan Albrecht Ehrenström.
Efter Åbo brand flyttade också landets enda universitet från Åbo till Helsingfors och fick namnet "Kejserliga Alexandersuniversitetet i Finland", senare Helsingfors universitet.