Var kan man hitta björndjur
Trögkrypare – Wikipedia
Björnar Ursidae är en familj av större rovdjur och som idag omfattar åtta arter som förekommer över stora delar av norra och södra halvklotet. Björnar lever i Eurasien , Nord - och Sydamerika och de fanns tidigare även i norra Afrika. Arterna är främst allätare med undantag av jättepandan som huvudsakligen lever av bambuskott och isbjörnen som har kött som huvudföda.
Evolutionärt uppträdde björnar jämförelsevis sent. De äldsta kända äkta björnarna levde under den senare delen av tidsperioden tertiär. Björnar ingår i ordningen rovdjur Carnivora och där i underordningen Caniformia. Olika genetiska undersökningar visade motstridande resultat. Till denna underfamilj hör dock även den utdöda arten Arctodus simus. De övriga sex arterna räknas till underfamiljen Ursinae.
Till de utdöda arterna i denna underfamilj hör arten grottbjörn Ursus spelaeus. En rad djurarter har orddelen björn ; trots att de inte är släkt med björnarna eller halvbjörnarna, till exempel kallas några sälarter sjöbjörnar , koalan kallas koalabjörn ; och en grupp mikroorganismer kallas ibland björndjur. Vanligen skiljs mellan åtta nu levande arter fördelade på fem släkten.
Björnar skiljer sig från andra familjer i samma ordning då de saknar egentliga rovtänder , i allmänhet har en en stor kropp, kort svans och raka tår med långa, trubbiga klor, som inte kan dras in. Bara några arter som ofta klättrar i träd, till exempel malajbjörnen , har naken fotsula. Vid alla fötter finns fem tår. Svansen är bara en liten stump. Undantag är jättepandan med påfallande svartvit teckning och isbjörnen som är vit.
Här finns brunbjörnen
Ljusare markeringar på bröstet och i ansiktet finns hos några arter. Vikten varierar mellan 25 kilogram malajbjörn och kilogram isbjörn, upp till kg , och oavsett art är vuxna hanar alltid tyngre än honorna. Björnar förekommer idag vilt i Eurasien, Amerika och arktis. I Sydamerika förekommer de bara i den nordvästra delen. I västra och mellersta Europa finns idag bara restbestånd.
I Afrika anträffas idag inte längre några björnar. Brunbjörnspopulationen som levde i Atlasbergen utrotades under talet. Björnarna har anpassat sig till mycket olika klimatzoner och förekommer både i polartrakterna, regnskog och gräsmarker , men de undviker vanligtvis mycket torra områden. Björnar lever huvudsakligen ensamma och är främst aktiva under skymningen och natten, med undantag för isbjörnen som är dagaktiv.
Deras sätt att ta sig fram är mestadels en långsam passgång men när det behövs når vissa arter, som isbjörn och brunbjörn en hastighet upp till 40 eller 50 kilometer i timmen.
De nästan odödliga björndjuren
Flera arter går i ide eller faller i ett orörligt tillstånd, i djup dvala eller i så kallad förlängd torpor under de kallare vintermånaderna. Det är omstritt om vilan ska betraktas som riktig vinterdvala , då deras kroppstemperatur inte sjunker så väsentligt och det går lätt att väcka dem, men hjärtslagen och andningsfrekvensen sjunker tydligt.
Björnar är allätare , med undantag för jättepandan, som nästan uteslutande lever av bambuskott trots att den inte har cellulosanedbrytande matsmältning, och isbjörnen som huvudsakligen är köttätare. Frukt, bär och andra växtdelar utgör en stor del av deras föda, speciellt under våren och hösten. Europeisk brunbjörn är särskilt beroende av blåbär för sin fettlagring under bärsäsong vilket är en förutsättning för vintersömnen i idet.
Björnar äter även större däggdjur, i huvudsak hjortdjur och ibland även boskapsdjur.
De nästan odödliga björndjuren - Världens Häftigaste
Dessutom kan de äta insekter , den europeiska brunbjörnen är under våren och tidig sommar även beroende av myror, större larver och små ryggradsdjur som fiskar och gnagare. Björnhonor blir dräktiga med ett till fyra års mellanrum. Hos de arter som lever i tempererade till kalla regioner infaller födelsen under vintern, när honan ligger i ide.
Hos malajbjörn och andra arter i varma regioner sker födelsen oberoende av årstiden.